Som man bäddar får man ligga....
Oliver skrek för han behövde hjälp att klättra ner.
Lite om allt möjligt
Det blev en mycket trevlig afton med glada skratt och ungars busande, så där som det ska vara på kalas.
Mitt gips är borttaget!!!!
jag är överlycklig även om rörligheten inte är vad det har varit i varesig armen eller handen men det blir bättre för var dag som går ju mer jag använder den. Ont gör det men som sjukgymnasten sa, man får träningsvärk när man börjar använda muskler som legat i vila i över en månad.
Robin har börjat på kör igen och Rebecca är nu så stor att hon får gå på Rytmik isf Klapp o Klang. Det är kyrkan som håller i det varje torsdag och alla stormtrivs även om det blir stressigt varannan torsdag då jag har skolan på kvällen och vi får åka direkt från dagis till kyrkan och vidare till min skola där Fredrik får hämta för att åka hem medan ajg har lektion.
Skolan ja, Svenska B och Religion A blir det denna termin. Tyvärr har ajg lagt mina svenskaböcker någonstans där jag inte hittar dem så just nu går tiden mest åt att leta igenom kartonger och dyl för att hitta dem.
Nä, dags att klä på sig och ta dottern till dagis och sen gå vidare till öppnis med lillebror. Äntligen ska vi få gå till öppnis och busa. Det är ca en månad sen sist pga förkylningar och magsjukor men nu äntligen är vi friska och kan busa runt med kompisarna där.
Nu börjar det att ta form
Ribbstolen vi köpte innan jul sitter på väggen, i taket hänger dels Robins gamla boxpåse men även romerska ringar från IKEA. Rutchkanan mot tjockmattan och barnen liknar mer små akrobater än något annat.
När de kom på att man kunde trä in armarna i de romerska ringarna för att gunga fram och tillbaka så var lyckan gjord. Till och med Oliver står nedanför och gör sitt bästa frör att nå upp.
Nu ska bara sängen ut så att jag kan göra iordning hörnan med utkläddningskläder och myskojan men det får vänta tills Fredrik är klar med vårt nya sovrum.
Nu händer det saker
många gånger vi båda suckade över hans näst intill hysteriska mammighet samtidigt som någonstans långt i bakhuvudet klingade vetskapen om att det går över.
Nu har det gått över och istället för att klänga så har han lärt sig att dansa och att springa.
Igår på Öppna förskolan tog han sats nerför backen innanför grindarna och sprang ner, trodde det var nedförsbacken som gjorde sitt till men när vi var på julgransplundring på eftermiddagen så sprang han runt i ringlekarna tillsammans med sina storasyskon och skrattade.
Idag till Let´s dance stod han framför tven och stampade på stället varje gång de spelade musiken.
Nu är julen slut, julgransplundringen är gjord, vår gran ligger söndersågad på framsidan och väntar på sopbilen, Robin gick första dagen i skolan igår och Becca börjar på dagis igen på måndag.
Det blir alltså bara jag, Fredrik och Oliver kvar här hemma och redan nu börjar det att kännas tomt.
Jag tycker bara att det känns så fel att Fredrik ska vara hemma, jag klara ju 95% av allt här hemma med viss ansträgning men att byta blöja när Oliver bajsat fungerar inte riktigt...
Den 27 december
Efter 22 år på fast mark fick jag för mig att dra med hela familjen till Kungsträdgården för att åka skridskor.
Robin lärde sig åka helt själv förra året, Oliver sov så vi var två vuxna som kunde hjälpa Rebecca då det var första gången på isen för henne.
Jag åkte ett varv med Rebecca, det gick knöligt men framåt och glädjen var stor hos hela familjen.
En toppendag trots många som var där och åkte.
Andra varvet tog jag med Robin som var överlycklig över att få åka tillsammans med sin mamma, men tredje varvet ramlade han och jag skulle göra en lätt u-sväng för att hjälpa honom upp.
Dratade själv på rumpan och tog emot mig så klumpigt med vänster arm att jag bröt handleden och efter att ha spenderat 5 timmar på Danderyds akuten så är jag nu sjukskriven en månad med gipsad vänsterhandled.
Så lär läxan, ska ni ut på isen efter 22 år på fast mark så köp handledsskydd!!!
Jag är glad att det var jag och inte barnen och så är jag SUPERSTOLT för jag klarade i alla fall av tre varv innan jag föll!