Idag knäckte hon den

Går

koden alltså, hur man går.
Tidigare har det varit osäkra steg, 10-12 stycken, som längst har hon väl gått 3 meter men hela tiden tittat på oss och undrat vad hon pysslar med, kan hon verkligen det här.

Idag kom självförtroendet, hon ställer sig tom själv upp igen, hon parerar när balansen svajar, vänder sig om och byter riktning så från och med idag räknas min trollungen till de gåendes skara och ingen är lyckligare än vad hon själv är.

11 månader gammal om 2 dagar.
  
 

 



Skilnad på att gå och ta steg

Sina första steg tog Rebecca lägligt till sin farmors 60års dag, den 11/2, 3 stycken till antalet och alla i familjen jublade.
Sakta men säkert har hon sen utökat till 6 steg men de senaste dagarna så går hon nu 2-3 meter innan hon dimper ner på sin rumpa igen.
Än tycker jag det är för tidigt för att säga att hon går, visst kan hon gå men ska hon ta sig frammåt snabbt så är det krypning som gäller fortfarande och då går hon ju inte...

Storebror däremot, han gick från dag 1. 1 år och 2 dagar, en ballong i vardera hand och sen sprang han som om han inte gjort annat. Tappade han balansen och trilla på rumpan skrek han rakt ut för han hade ännu inte lärt sig att resa sig upp till ståendes, så det var bara att löpa efter honom och ställa honom upp vid behov.

Ska bli kul att se om trollungen går till sin 1årsdag elelr väntar till efter.
Tänk att syskon kan vara så olika.