trollungarna

Efter att ha gått här hemma med förvärkar i 1,5 vecka tröttnade jag och bokade in en fika med 2 gravida bekanta och satt där från kl 11 med sammandragningar var 15-20:e minut men inte starkare än att jag kunde fortsätta samtalet. Tror inte att någon av tjejerna som var där märkte något.
16:30 hade vi tid hos MVC på Danderydssjukhus och väl där skämtar vi med barnmorskan om att jag lika gärna kunde föda där och då. När jag får en sammandragning under tiden barnmorskan ska lyssna på hjärtljuden ser hon lite småförvånad ut, tror hon då insåg att det var nära.
Åker hem för att gå på årsmöte på Robins dagis, äter en sallad från McDonalds på vägen dit och sitter där i 2 timmar med sammandragningar var 4-5:e minut. När sammandragningen kommer smeker jag mannen på armen för att han ska veta hur tätt de kommer. Efter mötet frågar en annan mamma när jag tror att liten kommer ”I kväll eller natt” ler jag varpå hon är på väg att tappa hakan. ”Har du värkar nu?” och jag bara ler.
Passar på att ringa min barnmorska för en lägesrapport då vi skulle träffats på BB Stockholm senare på kvällen för att prata lite, avbokar det och förvarnar om att hon nog får komma till oss istället, men att jag går hem och vilar lite för att se om det är på riktigt eller inte.
Kommer hem vid 19:30 och lägger mig i badet för att se om värkarna (som nu började kännas även bak i ryggen) skulle lugna ner sig men i stället accelererade de, kom lite tätare och kändes lite mer.
Fredrik ringde barnmorskan igen som tyckte allt lät bra och att hon skulle åka in till sitt jobb på BB Stockholm för att se hur läget låg där och behövde vi henne var det bara att ringa igen.

Nattade Robin och gick sen omkring här hemma och småfnullade med än ditten, än datten mellan värkarna som kom än tätare, än starkare. Fredrik stod och skar tropisk fruktsallad mellan mina sammandragningar då han fick släppa kniven och komma och smeka min svank med fjäderlätta rörelser.
Vid 22-tiden ringde vår andra barnmorska och undrade hur det går för oss, hon har precis kommit till BB Stockholm och sitter där jour men när hon hörde hur tätt sammandragningarna kom (som nu mer eller mindre avlöste varandra 0,5-1 minuts mellanrum) så sa hon bara att då är de på väg och 40 minuter senare ringer de på dörren. Jag sitter då på en medicinboll i badrummet och andas.
Vid 23-tiden undersöks jag, är öppen 6cm men under värk ökas det till 8cm med stor buktande hinna, hjärtljud låter kanon men barnmorskan misstänker att liten ligger i vidöppet och önskar därför att jag att jag står på knä om jag kan.
Försöker hitta någonstans i lägenheten dä jag kan slappna av på knä och hamnar tillslut i badrummet på våran gamla 160cm breda bäddmadrass som vi sparat just för ändamålet.
Vid halvt tolv känner jag bara att nu orkar jag inte mer, pauserna emellan är för korta och det enda jag vill är att vattnet ska gå så jag får en liten paus att återhämta mig på innan krystningen men tiden går, sammandragningarna kommer och det går inte att hoppa av tåget oavsett om jag skulle vilja.
Plötsligt börjar en sammandragning som växlar över till en krystning varpå jag säger till att jag är rädd att spricka, barnmorskorna börjar då prata om varm handduk mot underlivet och jag hör hur den ena barnmorskan går i väg varpå nästa krystvärk kommer även om den första egentligen aldrig släppte och jag stoppar själv ner handen för att hålla emot eftersom ingen hjälper mig.
Badrummet är mörkt, endast stearinljus är tända, jag har Fredrik på min högra sida och barnmorskan på den vänstra och när jag stoppar ner handen för att hålla emot möts jag av en stor varm svampaktig vattenballong med något hårt i varpå jag inser att huvudet redan är ute. Men vattnet har ju inte gått hinner jag tänka innan nästa krystimpuls kommer, ett stort splash och sen ligger hon där mellan benen och allt bara är tyst, lugnt och över.

Känner att det är en liten tös när jag lyfter upp henne till mitt bröst. Fredrik har inte riktigt förstått att det är över, han var aldrig med på övergången mellan värkar och krystning då första krystkänningen kom 23:51 och hon är född 23:54.

När navelsträng är klippt och moderkakan ute kliver jag i badkaret och sköljer av mig medan liten är i sin pappas famn, då kommer barnmorskan smygandes och säger att första amningen alltid är mysigast i vatten varpå vi fyller upp badkaret med ljummet vatten och hon hade rätt, å så skönt det var både för underliv och själ att få ligga där ett tag.
Kliver upp och det är dags att se över bristningar samt litens vikt och längd, har inte spruckit något alls utan bara fått någon litet skrapsår på inre blygläppen.
Precis när jag fått på mig en tröja och trosor så vaknar Robin i sitt rum av att han kissat i sängen så jag går dit, tar av pyjamas och berättar att nu har bebis kommit och frågar om vi ska gå och titta.

Första mötet mellan storebror och lillasyster blir så där perfekt som vi ville, tjejen ligger i pappas famn, Robin är i min. Lillasyster är bara nöjd och belåten och Robin får klappa, hålla och känna så mycket han vill.

Trollungen vägde 3820g och var 52cm lång med ett huvudomfång på 36cm.
När hon var 3 dagar gammal var vi till barnläkaren för första kontrollen och då hade hon gått ner till 3500gt.
På onsdagen var barnmorskorna här på eftersamtal och vi passade då även på att väga henne igen och nu hade hon gått upp över sin födselvikt och vägde 4040g.

 
Robin 3 år och Rebecca 6 månader