trollungarna

Ja, nu är han inte direkt någon bebis längre förutom igår på morgonen, eller morgon och morgon... kl 4 vaknade han i morse. febervarm, rosslande och vägrade att somna om. Efter lite nezeril och hostmedicin så var han piggare och tempen hade nog sjunkit lite för jag upplevede honom inte speciellt varm.Pigg var han iaf...

I måndags var vi på föräldragrupp för ettåringar, diskussionsämnet var mat vilket var intressant. Intressantare dock var att se min virrvellvind fara fram för alla andra barn satt antingen i sina föräldrars knän eller i deras närhet och pillade med någon leksak. ljudvolymen var dämpad trots 15 barn i ett trångt rum men Olie hördes för det lämpade sig inte riktigt att han klättrade på skoställ, stolar, klähängare eller andra barn. Lika jobbigt var det att hålla koll så han inte tar leksaker från de andra barnen då han anser att det han lekte med för fem minuter sen fortfarande är hans trots att han lämnat saken i andra sidan av rummet. Banne dig om du tar hans saker! Han både bits och slåss så det gäller att vara 3 cm bakom honom hela tiden för att punktmarkera. Hemma så är det hans enda sätt att hävda sig mot storasyskonen som aldrig lär sig att inte bara slita saker ur händerna på honom.
Jaja, vi överlevde iaf men nu minns jag klart och tydligt varför jag, när jag var hemma med storebror, ringde till dagiset vi skulle börja på för att fråga om vi kunde få börja vid 18 månader isf vid 2 år. Då var det ett privat dagis så det gick ypperligt att ändra men nu står vi i kö för kommunalt dagis och då är det inte bara att ändra datum tyvärr.

Idag är han febrig men vid gott humör. Stillsam och sitter gärna och tittar i sina pekböcker i mitt knä så energin från i måndags är borta även om han inte är speciellt feberpåverkad.
Dessutom ringde de just från dagis, Becca har sprungit in i en garderob och slagit i ena knät, hon hade varit ledsen några gånger under förmiddagen och klagade på att det gjorde ont, speciellt när bästa kompisen Elma råkade röra vid knät. Fröknarna skulle se om hon ville sova lite men de ville förvarna mig så jag är beredd att hämta henne om hon inte är gladare när hon vaknar.
Precis när jag skriver sista meningen så ringer dagis igen, Becca har itne velat somna utan är bara ledsen så jag går ner och hämtar henne. Hoppas bara det inte är något allvarligt för hon brukar inte vara ledsen så här långt efteråt.
Nu ska jag inte måla f*n på väggen men sist hon var så här var när hon fick en spricka i käken...

En vecka sen gipset togs bort från min hand och nu är rörligheten helt tillbaka men styrkan saknas fortfarande. Det morlar och ömmar dessutom i handleden och även en bit upp, ungefär på mitten av underarmen. Det jobbigaste är att inte kunna bära Oliver när han vill upp i min famn, att alltid behöva sätta mig ner på golvet för att kunna krama honom eller sätta mig i soffan för en mysstund. jag märker att det även påverkar honom då våra mysstunder/kramstunder blir färre och färre för han vet vid det här laget att det är lönlöst att fråga om han får komma upp i min famn när jag är i tex köket.

Till vår stora glädje här hemma så har Robins framtänder sprukit igenom!
Vi fick dra ut hans 4 framtänder i överkäken när han var lite mer än 3 år då han ramlat och slagit sönder dem så pass att det bildades en varböld mellan tandkött och läppen. Så i 3 år har min stora älskling varit tandlös på kort men nu ä de på väg ut igen. ska bli spännande att se hur hans utseende kommer att påverkas för det ser konstigt ut att se bilder när han var runt 1 år och tänderna fortfarande var hela och fina.