trollungarna

I samma veva som jag bröt min handled så gick Oliver in i en ny fas, han ville konstanr vara vid mitt bröst och skrek rakt ut när pappa kom och tog honom för att jag hade för ont eller inte kunde byta blöjan.
många gånger vi båda suckade över hans näst intill hysteriska mammighet samtidigt som någonstans långt i bakhuvudet klingade vetskapen om att det går över.
Nu har det gått över och istället för att klänga så har han lärt sig att dansa och att springa.
Igår på Öppna förskolan tog han sats nerför backen innanför grindarna och sprang ner, trodde det var nedförsbacken som gjorde sitt till men när vi var på julgransplundring på eftermiddagen så sprang han runt i ringlekarna tillsammans med sina storasyskon och skrattade.
Idag till Let´s dance stod han framför tven och stampade på stället varje gång de spelade musiken.



Nu är julen slut, julgransplundringen är gjord, vår gran ligger söndersågad på framsidan och väntar på sopbilen, Robin gick första dagen i skolan igår och Becca börjar på dagis igen på måndag.
Det blir alltså bara jag, Fredrik och Oliver kvar här hemma och redan nu börjar det att kännas tomt.
Jag tycker bara att det känns så fel att Fredrik ska vara hemma, jag klara ju 95% av allt här hemma med viss ansträgning men att byta blöja när Oliver bajsat fungerar inte riktigt...