trollungarna

Det här året har varit så annorlunda mot tidigare år.
Normalt sett så blir jag sorgsen på hösten och nästan deprimerad på vintern men i våras när vi påbörjade trädgårdslanden så infann sig en ny känsla, ett lugn över att få gräva och pota i jorden.
Vi sådde och såg hur plantorna bröt igenom jorden för att bli ståtliga gröna växter som blommade av all sin kraft.
På sensommaren gick jag ut och plockade in vad vårt arbete gett oss, zucchini åt vi i månader, rabarber likaså. Rödbetor har jag fortfarande kvar efter årets skörd. Barnens glädje över att själva få plocka sina morötter och få se solrosorna växa sig ståtliga.
När regnet och mörkret kom var allt skördat och vi började samla löven från äppelträdet för att lägga på bäddarna som skydd för snön. Nu får jorden vila och återhämta sig inför nästa år medan jag sitter inne i värmen och planerar vad vi ska så i vilken bädd.
När december kom ändrades fokus mot julen, vi har bakat, pyntat, städat och pysslat mer än någonsin innan och i fredags kom Lucia-tåget till jobbet och plötsligt så kom tårarna för jag insåg hur lycklig jag egentligen är.
Samma sak på kvällen under julshowen, LaGaylia sjöng "Over the rainbowe" och barndomsminnen kom tillbaka, tårarna rann på mina kinder för att jag var så glad över att vara just här och nu.

Jag har en man som jag älskar och som älskar mig tillbaka ovillkorligt. En man som trots en enorm vilja över att få göra karriär faktiskt sätter familjen först, sen har han norra Europas bästa chef som tillåter honom att både göra sin karriär och vara en aktiv närvarande familjefar och med tanke på alla andra chefer som kommit och gått genom tiderna så kan jag inte mer än stötta Fredrik i sitt jobb för det går helt enkelt inte att få en bättre chef.
Tre underbara barn har vi tillsammans och trots alla sjukdomar och trotsiga utvecklingsfaser så är de verkligen underbara, goa, kramiga och roliga att göra saker med. Robins finuliga tankar om livet, Beccas underbara uttalanden om vad hon gjort och tänker göra och Oliver som tultar runt och bara är i största allmänhet.
Vi har ett hus med en tomt som även om det ibland känns trångt så är det ett hus vi vill bo i tills vi blir gamla. Nu när vi hittade ribbstolen och Robins nya säng på blocket för extremt billiga pengar så känns det inte så trångt längre.
Mitt jobb fungerar och nu när jag börjat att jobba på konserter så får jag slita lite fysiskt också vilket gör att det ordinarie jobbet inte alls känns lika tråkigt. Jag har bra arbetskompisar som förgyller mina arbetspass och än har jag inte kommit från jobbet utan ett skratt på läpparna.
Jag befinner mig i livet exakt där jag under tonårstiden drömde om att få vara men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att min dröm skulle slå in.

Jag är så lycklig och oerhört tacksam för allt jag har just nu.